För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Med en välbehörlig dos av stallluft i lungorna och miljontals blandade känslor i kroppen, sitter jag nu framför datorn och vet inte vad jag ska ta mig till. Maten är klart alldeles strax, men jag har så många tanker i skallen så jag orkar inte ens tänka på hur hungig jag är. Tårarna har trillat ner för mina kinder flera gånger under den korta tiden jag varit i stallet idag. Hon gick så himla fint idag och det känns så jävla jobbigt... tänk att hon kanske snart är borta och ett avslutat kapitel i mitt liv. avslutat kapitel i mitt liv.. hmmm, vet inte riktigt hur mitt liv kommer bli utan henne. (nu kom tårarna igen). Hela min kropp är fyllt med blandade känslor, fast jag vet inte exakt vad känslorna betyder? ångest, konstigt, dåligt o skitjobbigt...? antagligen en kompination av det. Vad borde jag känna..? känner jag rätt eller borde jag inte känna någonting alls? Men jag måste börja fatta att jag kommer må bra på gymnasiumet och kommer ha skit roligt där! Så just nu tittar jag framåt för att jag längtar efter allt som kommer hända men kollar samtisigt bakåt för att jag blir nostalgisk... jag försöker leva i nuet men det fandeme svårt ibland!
Hur fan följer man normen att vara lycklig när det känns som att man faller sönder inombords?

Mitt hjärta ♥ Mitt liv

Peace'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0